Kort om bloggen

Möt männen i Piura sätta ladyboy

För även om jag har en halv dag i Lima när jag anländer i eftermiddag innan mitt flyg tillbaka mot Europa avgår imornbitti så känns det mer eller mindre som att min hemresa startade igår när jag steg på denna buss. Så vad har jag haft för mig de senaste två veckorna då? I den stunden jag bokade in mig där tänkte jag att det kunde vara trevligt med lite liv och rörelse. När jag väll kom fram, trött efter allt resande och bara ville ha en lugn och tyst kväll för mig själv var hatet stort mot den pumpande musiken och högljudda människorna som härjade och sjöng karaoke, den ena falskare än den andra. Efter lite käk och en del trixande och fixande för att få upp mitt förra blogginlägg, att ladda upp lite bild och text må verka som en barnlek, men här borta med den rådande internetuppkopplingens standard kan jag väll säga som så att det kräver en del tålamod… tillslut var det gjort i alla fall och jag kunde krypa ner i sängen och pressa öronpropparna så djupt in i öronen som möjligt, inte för att det hjälpte till att stänga ute oljudet överdrivet mycket för det, men på något sätt slumrade jag in tillslut.

Lördag 9/9 : dag 1 Stockholm ⇒ Quito

Mig får helt enkelt göra som normalt och ta vid där jag slutade sist. Haj och välkommen till hajk! Det var på förmiddagen den 4e juni som min nattbuss anlände inom Arequipa. Jag tog mig till centrum förbokade hostel och vid frukost buffen hittade jag som utlovat ett känd ansikte som jag sett fram emot att få återse, Kav!

Bloggarkiv

Postumt att åtminstone försökt sova ett tandem timmar gick vi sen upp klockan för att med buss ta oss till Sergelstorg och därefter vidare tillsammans flygbuss till Arlanda. Klockan avgick vårt plan till Madrid där vi försenad bytte plan för att ta oss vidare till Quito i Ecuador. Madrids flygplats visade sig vara riktigt bamse med tåg mellan de olika terminalerna, så vi insåg rätt snart att det inte var läge att gå och söla när skyltarna sa att det skulle ta bortåt en halvtimme att ta sig till vår gate. Efter en flygresa på 10 timmar landade vi sen på flygplatsen inom Quito som låg inklämd mitt inom stan. Precis brevid landningsbanan fanns det en plan där en del killar som bäst höll på och spelade fotboll. Lite skillnad mot Arlanda därborta ett stort område kring flygplatsen är avspärrat med höga stängsel. Då tagit oss av planet och fått vårt bagage tog vi en taxi mot hotellet som låg i en andel av Quito som kallades Gringolandia.

– På resande fot genom USA Karibien & Latinamerika

Av hålet som är husets ingång, av dörrstolparna, glider blicken ut över ett vit och tröstlös sandyta tills den stannar vid him- laranden. Bakom huset är marken hård och sträv, samt en knapp ki- lometer längre dän reser sig de kala bergen, det ena högre än det andra samt alla nära förenade; topparna sticker opp som nålar, som- liga som yxeggar ovan molnen. Åt vänster drar skogen i en sling- rande grön kurs bort i fjärran, oavbrutet, ända av sandkanten och tills den försvinner emellan två bergsryggar långt, långt från huset; snåren, örterna och ett torrt frän gräs döljer allt, den sönder- skurna terrängen, ormarna, de små lysmaskarna. Skada denna skog är bara föraningen, ett skenbild, av den stora urskogen; den slutar vid bortersta randen av ett sänka nedanför ett brett massiv, samt på andra sidan om massivet böljar selvan, den sanna urskogen. Och fixa Merceditas vet det; en gång förut många år sedan klättrade hon opp till toppen av berget och tittade med häpna ögon ut över landska- pet, långt förbi de stora molnen som seglade vid hennes fötter samt bort till den gröna mattan såsom låg utsträckt i längd och vidd, kompakt, utan en glänta. Nu ligger dona Merceditas och slumrar över en par säckar. Ett stycke därifrån promenerar geten och nafsar i sanden, mumsar ivrigt på en liten träbit samt bräker i den ljumma kvällsluften.



Leave a comment